I Jag sprang ingenting efter skolan. Det åskande och så... Så det kändes inte jättekul att vara ute. Men det slutade ändå åska ganska snart. Men iallafall. På träningen hade vi ingen riktig tränare för dom hade andra saker att göra, men vi visste vad vi skulle göra. Nu var det jag, min storebror, Emma och en tjej som är två år yngre. Hon är jättebra på badminton och tränar ganska mycket, tror jag. Men först sprang vi typ 5.6 kilometer. Jag känner mig jättenöjd eftersom att jag sprang mer än hälften. Jag gick nästan inte alls. Sen springer jag väääldigt sakta, men det gjorde inget. Förra gången kom jag inte ens runt hela berget. Och gick dessutom tillbaka... Knappt nå spring alls då. Sen skulle vi springa upp för en backe, som är lång och jättebrant. Upp på det där berget då. Förra gången sprang jag inte ens halvvägs på första rundan och gick sen och andra rundan var ännu sämre. Nämnde jag att vi skulle ha sprungit fyra gånger upp för den där backen? Idag sprang jag nästan hela första. Andra ännu längre. Tredje typ halvvägs och fjärde gick jag.
Jag känner mig jättenöjd och är stolt över mig själv. Jag har gjort något som jag tyckte var jobbigt men klarade mig igenom det ändå! Hade det varit i förrgår så kanske jag hade gett upp, vem vet? Spelar det någon roll? Nej, för idag kan jag vara stolt över mig själv. Nästa gång ska jag göra det ännu bättre!
Lite fräknig blev jag idag å. Och kanske till och med lite brun...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar