Jag vill ju göra saker, har försökt att tänka på att vara med kompisar oftare, men näej. Efter skolan orkar jag ju knappt, det är bra om jag tränar lite direkt efter så att jag känner att jag har gjort någonting, men på helgerna skulle jag ju kunna. Det tråkiga då är att helgerna går så snabbt. Men det är kanske det som behövs.
Det är kanske värt att ha lite kul under en helg och att den går snabbt istället för att inte göra någonting och helgen tar lång tid på sig. Under sommarlovet 2013 så var jag med två kompisar från skolan tre gånger, en av dem följde med mig till stranden en gång, den andra, nej det kanske inte alls var så, jag kommer inte ihåg att jag var med henne någonting förutom under ett läger så klart då. Nej, jag var med EN kompis från skolan EN gång under HELA SOMMARLOVET 2013!!! Nu insåg jag att jag verkligen inte brukar träffa folk. Och jag trodde att mitt liv var ointressant innan... Ja...
Som sagt så var jag på ett läger i somras. Det var både roligt och tråkigt. Man gjorde liksom inget när man inte tränade, och när man tränade var det bara jättejobbigt. Varför börjar jag då längta tillbaka och säga att det var roligt? Kan det vara för att maten faktiskt var god och jag åt förvånansvärt mycket hela tiden. Eller att vi åkte till gröna lund en eftermiddag. Att alla, ALLA, var med och morgonjoggade, alla tillsammans. Att vi träffade folk, såna som vi träffat förut och såna som vi aldrig sett förut. Eller att jag inte fick hemlängtan för ens då det bara var typ en eller två nätter kvar. Eller att jag känt att jag verkligen gjort någonting under sommaren.
Jag kommer bara ihåg saker som inte händer ofta. Till exempel lägret då, gröna lund med kompisarna från skolan... Jag kommer inte ihåg julafton sådär speciellt, det händer ju varje år, samma hela tiden. Som vardagarna, skola, träning, blogga, läxor, äta sova. Allt det kommer jag inte ihåg. Jag måste göra något speciellt för att komma ihåg det. En bra början är ju då att vara mer med kompisar på helgerna. Då kanske man kan komma ihåg hur kul man brukar ha det och hittar på något tillsammans! Något sånt där speciellt som man kommer ihåg.
Det här blev ett riktigt långt inlägg. Det var mycket, väldigt mycket, tankar. Vill bara säga också att jag tycker inte på något sätt att jag har det dåligt eller så, bara att jag borde göra fler saker, med personer jag gillar. Jag vill verkligen inte tycka att jag har det tråkigt eller så, och därför måste jag göra något åt det, för jag är den enda som kan göra något åt det. Andra kan ju inte se till att jag aldrig får tråkigt. Nu menat jag ju inte heller att jag ska strunta i skolan eller hoppa över att göra läxorna, bara att jag gör något.
Den här tiden förra året kommer jag ihåg. Det var bland det roligaste i mitt liv. Visst, det hände en sak som jag blev ledsen över, men allt annat var så kul. Det var öppet hus på skolan en kväll. Det var elever där och vi hade så roligt allihopa! Det var en rolig sommarshow på skolan, vi började bli klar med skolarbetet och någon lektion gick vi ut och spelade basket. Jag kommer ihåg att en gång så mådde jag bara dåligt av solen, alla tjatade på mig att jag skulle spela men jag kunde verkligen inte. Jag hade så klart ingen keps med mig heller, hade på mig jeans (!?!?!) och kunde inte sätta mig i skuggan. Men det är ändå ett bra minne som jag inte vill glömma, för det var något som vi gjorde tillsammans som klass. Vi var och kolla på niorna mot personalen på skolan i brännboll. Vi kollade på när 9A och 9B hade typ femkamp mot varandra (kommer inte ihåg om det var mer eller mindre än fem grenar). Allt var så roligt, alla var glada (nästan hela tiden) och hela högstadiet gjorde något tillsammans.
En person som alltid kommer finnas i dem flesta minnena är min storebror. Vet inte varför, men när det var öppet hus åkte jag moppe med han dit och vi pratade med varandra medans vi var där, på lägret pratade han med mig en käll, och det är den kvällen jag kommer ihåg mest, han gick ju i nian så han var med där också, han var med till gröna lund, vilket också var den här tiden på året förra året, och det gänget satt längst bak i bussen och hade det varmt och bra medans jag höll på att frysa ihjäl och kunde inte sova längst fram, det hade ju regnat och så också och det är väl kanske inte superkul att vara blöt, frysa, är supertrött men kan inte sova plus superkissnödig och inte kunna göra något åt det. Men det var på något vis roligt ändå. Allt var så roligt. Många minnen är med min storebror. Och allt blev på något vis bra då, bara han var med och pratade med mig någon gång under de stunderna.
När han skulle vara med sina kompisar på kvällarna så skulle jag helst av allt ha varit med, särskilt eftersom det faktiskt var med en person ibland som är lika gammal som mig. Men jag blev inte sur på min bror, jag vet inte om jag kan bli sur på han faktiskt, jag tror inte det. Jag blev bara avundsjuk på personerna som fick vara med honom när inte jag fick det. Å andra sidan så frågade jag inte heller om jag fick följa med, men jag tror att svaret skulle ha blivit nej ändå.
Älskar mina bröder så mycket! Båda lika mycket!
Jaa, som sagt, långt inlägg. Men det behövdes, för mig. Jag vill att det ska bli lika roligt i år som förra året under den här tiden, det är nog den enda gången som det inte var tråkigt, som jag kommer ihåg, men jag kommer inte ihåg så mycket tråkiga saker. Det är därför det känns så tråkigt, jag kommer inte ihåg något från vardagen, vad har jag gjort det senaste halvåret? Ingenting. Varit till NZ, men sen kommer jag typ inte ihåg nå mer.
Kommentera gärna om något roligt minne som du har gjort tillsammans med någon!
Kram<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar