Igår fick jag lite små ångest. Jag tänkte typ; om ungefär fem år fyller jag tjugo... Gu vad jobbigt....
Fast det kanske är roligt då också. Jag vet inte. Men nu då? Är det jobbigt nu? I åldern som vi är i just nu. Det är nog olika. Jag blev jätteglad när jag fyllde tretton för att jag äntligen var tonåring. Nu är jag ju fjorton och det låter så litet tycker jag... Men egentligen så är det ju inte det. Det bara låter så. Men jag fyller snart femton.
Det är nog jobbigast nu när man verkligen är på slut-spurten av när man växer. Det är nu man verkligen måste ta hand om sin kropp och lära sig vad som är rätt och fel. Vi lär oss ju det när man är mindre också men nu kan inte våra föräldrar ta ansvar för vad vi gör. Om vi gör något bra eller dåligt så måste vi ta ansvar. En tjej som hade självskadebeteende sa: "Jag står för det jag har gjort, men jag är inte stolt över det." och det är så vi ska tänka om vi gör fel tycker jag. Skulle det inte vara enklare att handskas med problemen då?
Jag suger verkligen på att handskas med något om jag känner att jag har gjort fel. Det jag gör då är att jag stänger det ute ett tag och hoppas på att det ska bli bättre. Tror ni att det blir bättre? Nej. Jag skämms så mycket över det om jag har gjort något som jag inte borde även om jag inte visste. Men då låter jag bli det ett tag. Jag gömmer det och hoppas att alla har glömt och tar fram det efter ett tag. Någon som känner igen sig? 2014 ska jag bli bättre på att handskas med det. Jag vill kunna stå för det jag har gjort även om jag inte är stolt över det.
Om jag däremot har gjort något bra så känner jag mig pirrig på insidan. En gång när jag gick med en kompis på stan så skulle vi gå till tåget och jag kollade på lite folk som gick framför mig bara ändå sådär. Då såg jag att en kvinna tappade något när hon tog upp en sak ur väskan eller fickan eller vad det var. När jag kom fram såg jag att det var ett kort. Ni vet ett sånt med pengar på, 'bäst på att förklara...'. Då sa jag till min kompis medansvar vi gick och hon sa "men jag går tillbaka och hämtar det så får du stoppa henne så att hon inte hinner så långt". Men ja, vi lämnade tillbaka kortet till henne och hon blev jätteglad. Jag blev pirrig på insidan och min kompis sa att hon kände sig konstig i magen. Så vi blev också glada över att vi hade gjort något bra när ingen annan gjorde något.
Gör saker som är bra och som andra OCH NI blir glada över. Om något blir fel någon gång, lär er av det. Gör inte om det. Då vet ni att det var fel och jag tror att man inte ens behöver tänka på att man inte ska göra om det.
Men ibland får man vara lite självisk. Man behöver inte tänka på andra precis hela tiden. Du betyder mer än någon annan. Man behöver inte sätta andra personer framför en själv hela tiden. Men man ska inte heller såra någon. Hope you get it, haha.
Men tillbaka till tonåren. Din kropp kommer att förändras på många sätt. Du kommer att vilja äta mer men det är ju för att kroppen växer så mycket, jag säger bara en sak; håll dig till tallriksmodellen. Man lägger märke till problem mer än när man var liten. Det är nog därför det blir så mycket mer bråk. Man märker vad som blir fel med andra och sig själv. Men se till att du gör rätt innan du börjar få någon annan att göra rätt. Annars uppstår det konflikter och ingen mår bra och alla är arga på varandra och besvikna.
Men det här är mina åsikter om det här. Du är helt fri att tycka vad du vill. Jag försöker inte få någon att vara på ett speciellt sätt för som sagt så tänker jag ta tag i mig själv först, se till att jag är felfri, vilket inte kommer hända så var bara er själva. Det funkar bäst i längden. Jag har aldrig någonsin hört något dåligt om hur jag är, eller hur jag ser ut. Aldrig. Inte riktat mot mig. Jag kör på med mina strumpbyxor, klänningar och kjolar. Ingen ska få säga att det är fel att ha det, att se ut som jag gör, jag är jag och tänker inte få någon annan att vara jag. Ingen ska få mig att vara någon annan.
Låt ingen köra över er! Aldrig någonsin! Om någon gör det, ta hjälp av någon vuxen. De förstår mer än vad vi tror, de har ju faktiskt varit i den här åldern också. Åtminstone en vuxen lyssnar. Var inte rädd att få hjälp men ingen ska få ändra på er.
Lev livet men ta ansvar för det! Massor kramar från mig till er!<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar