Jag är dålig på att träna. Det värsta är att jag vet om det. Eller det kanske vore värre om jag inte visste något. Men min mamma säger hela tiden, och då menar jag minst tre gånger per dag, att jag tränar för lite. Hon skiter fullständigt i om jag vore lite överviktig. Asså vore det extremt så kanske hon skulle vara orolig för det... Men hon tänker på min hälsa. Hon påminner mig jämt om att det är bättre att vara överviktig och att träna än att vara "normal"-viktig och att inte träna. Jag svarar henne hela tiden att jag vet, du har sagt det förut. Men jag är ändå glad för att hon säger det. Nu hoppas jag att hon läser det här för hon lär inte få höra det ofta i fortsättningen. Jag får mer motivation till att träna då. Samtidigt som jag inte tränar alls. Men motivationen i det är att jag tänker träna tills hon slutar säga det. Fatta vilket mål jag har. Det är typ det bästa! Jag ska inte sluta träna tills hon slutat säga utan träna tills hon slutat säga.
Det är alltid svårast i början. I höstas började jag tycka första gången i mitt liv att det är roligt att träna. Aldrig tyckt det förut. Men då blev det skitkul! Jag vill ha samma känsla igen. På tisdag ska jag gymma med en, två eller flera kompisar och på kvällen är det träning. På onsdag blir det gym igen. Då kommer jag att komma tillbaka till det dära. Jag vill gymma minst två gånger i veckan och det kan jag ju. Sen vill jag öka och öka tills det kanske blir varje dag. En muskelgrupp per dag. Eller några eller nånting, bara jag delar upp det.
Jag vill ha känslan av att längta till gymmet, inte att det ska vara jobbigt att gå dit. Men när jag kommer dit så är jag ju redan där och då kan jag pumpa ut sista krafterna jag har av dagen. Sen kan jag komma hem och äta hur mycket mat som helst. Alltså långsamma kolhydrater och proteiner. Genom att det blir efter skolan kanske det bara blir en macka däremellan så jag får fylla på efter istället. Och tänk sen efter en sån dag att bara lägga sig i sängen och sooova. Ja, det blir ju förhoppningsvis lite skärmtid mitt i allt också. Så jag hinner blogga och framförallt göra läxor. Men i slutet bara sova. Det är en drömdag för mig.
Nu gör vi en avvikare från ämnet. Jag ska försöka duscha håret mindre än vad jag gör nu. Nu blir det varannan eller var tredje dag jag duschar håret. Men jag har vetat länge att håret inte mår bra av att tvättas så ofta. Jag ska försöka få ner det till en dag i veckan bara. Det är samma där, det jobbiga är i början. I början kommer det vara jättefettigt och så men efter en månad märker man det inte längre. Då kommer håret må hur bra som helst! Men jag ska köpa lite mer torrschampo också. Det kan behövas vissa dagar. Mitt nuvarande är slut. Men jag älskar mitt hår, hår i huvud taget, men jag vill få perfekt hår och vill att det ska växa. Och det händer bara om jag tar hand om det. Så jag ska tvätta håret mer sällan (absolut inte duscha mer sällan) och dricka mycket vatten. Hela kroppen älskar vatten. Håret, naglarna, huden... Om man dricker FÖR mycket vatten kan man tydligen dö, men det tror jag inte finns nån risk med så länge jag inte sitter med flera dunkar och bara klunkar i mig vatten 24x7. Det ska nog vara en massa liter vatten i såna fall.
Tillbaka till ämnet träning. Jag hittade lite bilder med tränings-inspiration. Den nedersta bilden med tre bilder i kan väl någon tolkas till träning men till annat också!
 |
| Träna inte för hur du ska se ut utan för hur du mår. Men har du en drömkropp så kämpa efter det, om det får dig att må bra så ska du ju göra det! |
 |
| Bara att sätta igång med träningen! |
 |
| Gillar den första bilden här. Kom på EN enda riktigt bra ursäkt till varför du inte ska kunna träna! Du kan alltid göra något och det vet du nog själv, det är bara att erkänna det. Du behöver inte erkänna till någon förutom dig själv! |
 |
| Asså tänk om man skulle tänka som sista bilden här hela tiden? "Vad skulle du försöka göra om du visste att du inte kunde misslyckas?" Vad kan vi egentligen misslyckas med? Om du visste att du inte kunde misslyckas, skulle du då försöka få godkänt i ett ämne som du har svårt för? Om man verkligen vill något så försöker man, då är det nästan omöjligt att misslyckas! |
Jag vill bara att alla ni ska må bra! Jag tänker börja må bättre och ta tag i mitt liv. Jag gjorde ett pyttelitet misstag som först verkade som världens största misstag, jag skrev till en kompis om det och hon skrev tillbaka att det var tråkigt och då tänkte jag att det kanske inte var så farligt så jag skickade tillbaka att det var skit samma, det är som det är. Och det var inget farligt alls, utan det var bara att det blev lite fel när jag skulle skaffa en ny snapchat så jag har en på mobilen och en på iPaden. Inget mer än det. Vad spelar det för roll nu liksom? Det jag menar med det är att allt är kanske inte så farligt som det ser ut att vara. Man får göra misstag, bara man kanske fixar till det sen om det handlar om andra personer. Det är som det är och man kan inte ångra allt hela tiden. Jag får skuldkänslor för minsta lilla, det är ju inte så bra. Jag får skuldkänslor om jag glömde eller inte hann borsta tänderna EN morgon, av att inte ha tränat, av att inte ha ätit, av att ha råkat smällt i en dörr, glömt att berätta något, glömt något annat... Oftast saker som jag inte gjorde med flit. Egentligen skulle jag bara kunna lägga det åt sidan och tänka att det är som det är nu och jag kan inte göra något åt det förutom att komma ihåg det nästa gång, göra det rätt då. Det är att lära sig av sina misstag.
Man mår bättre om man inte oroar sig hela tiden. Det är något som jag måste bli bättre på. Alla har vi väl något. Jag har saker att jobba på men det är bara att sätta igång!
"Det är egentligen ganska enkelt, antingen så gör man det, eller inte!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar